Photoshop, älska eller hata...
Den eviga diskussionen, hur mycket photoshop är okej - var går gränsen?
Blossade upp till diskussion här på förrådet om de här bilderna. Själv tycker jag att bilderna låg inom gränserna, visst de är hårt kopierade men man har bara jobbat med kontraster och färger, inte lagt till eller tagit bort något. Hela diskussionen om att jämföra med raw-filer är nästan lite löjlig stundtals, raw-filerna ska se dassiga ut så att man har mera utrymma att leka med i photoshop. Tar du en bild med en kompaktkamera ser den mycket bättre ut (kontrast/färger/skärpa) än en raw-fil, samma med gamla hederliga filmen.
Bra bilder handlar ofta om känsla. Någon sa nångång att efterarbetet handlar om att skapa den känsla man kände när man tog bilden, att återskapa det man såg och kände när man var där. Skapar man en känsla som inte fanns där när man tog bilden har man gått för långt. En fin regel som dock är svår att följa i praktiken.
Mera läsning:
-På Lars Darebergs blogg kan man följa diskussion om var gränsen går.
Lite off-topic men Viktor Gårdsäter har en intressant diskussion på sin dagbok om alla bilder måste vara vackra. Känns som många fotografer är insnöade på att bilderna måste vara vackra idag, bra kontrast och starka/rena färger är norm. Till och med krigsbilder som ska visa krigets grymhet är ofta mera konstnärigt vackra än dokumentärt berättande.
Dassigt, disigt och mörkt - precis som jag upplevde det när jag kom till Sundsvall i söndags. Fångar MIN känslan mycket bättre än Raw-bilden nedan...
1 kommentarer:
jag håller med. Man kan aldrig säga att raw-kopian är den rätta bilden av hur det ser ut, eftersom det dynamiska omfånget i RAW-kopian är fattigt. Det måste "fixas" till i PS. Kan också tycka att vissa bilder i Danska årets bild är dragna lite väl hårt, men fortfarande inom ramarna tycker jag. Fotografen får via sin kopiering, fram budskapet och känslan i bilderna på ett annat sätt.
Skicka en kommentar