Att växa upp fattig... del 2

Den andra delen i serien om att växa upp som fattig handlar om Linus. Han är 20 år, har inget jobb och är nästan konstant hungrig. Hela högstadiet nötte han på samma par jeans och två huvtröjor.

Läsa hela texten skriven av Hanna Wellin här.

Artikeln blev en ögon öppnare för mig, jag hade aldrig tänkt på hur det är att vara fattig i Sverige. Att träffa Linus var en stark upplevelse. Han var som vilken annan kille som helst och hur trevlig som helst. Jag berundrar verkligen honom och Janet för att de ville ställa upp i tidningen. Att berätta om sin fattigdom är något av det mest tabubelagda man kan göra.

Fotografiskt var det en svår uppgift. Linus ville vara anonym och anonyma bilder blir lätt tråkiga och klicheaktiga. Jag ville göra något nytt och fotograferad honom genom rutan på bilen som var täckt av regndroppar. Det tillsammans med lite oskärpa gjorde att han blev tillräckligt anonym.

Innan jag sa hejdå till Linus sa han något väldigt tänkvärt. "Det går att skänka pengar till Rädda Barnen i Afrika men det går inte att skänka pengar till fattiga barn här i Sverige." Nu förstår jag vad han menar.

(Linus heter egentligen något annat)

Bilden:




I tidningen: