Svart och Vitt

Länge sen jag jobbade i svart-vitt nu. Känns som färger ofta ger lite mera, ett extra lager information eller känsla ovanpå bilderna. Men idag blev det svart-vitt....och jag älskar det!

      

   Ida

Födelsedag!

Fyllde år igår, 22 bast blev man. Chillade på dagen och käkade jordgubbsgräddtårta (alltid jordgubbsgräddtårta!). På kvällen åkte jag och Ida in till Strängnäs och käkade grekisk souvlaki, mumma! Fick lite flashback från alla greklandsresor med familjen, saknar dom små öarna...

Blev inte några bilder på födelsedagen, nångång måste man ju ta en paus från "jobbet". Här kommer lite bilder från söndagen istället.

Vilken härlig da!

Lämnade in Uppsats-PM:et, lite basket i solen och sedan grillning hela kvällen...kan det bli bättre?

Bilden på mig och grill-rök-bilden är fotad av Norde.

Ida

Går det att inte fastna i dom där ögonen?

HBL + Kristoffer = sant

Lite bilder från min praktik på Hufvudstadsbladet.



T.v. Niklas och Evy väljer ut bilder till ett utlandsreportage. T.h. Tor och Leif chillar i fotosoffan.




Min första publicerade bild i HBL, ett tråkigt köpcentrum.




Här ska det vara en park 2015, miljöinspektör Sini-Pilvi Saarnio poserar.





Personporträtt på dansaren Vivianne Vudsko-Lommi.




Porträtt på Per Gessle, kom med i dagens HBL.


Mera kommer när jag har tid och ork...

Ska vi grilla?

Kom just hem från lite kvällsgrillning på förrådet. Otroligt mysigt att sitta och snacka gamla minnen runt levande ljus och sparka in sommaren med en rejäl bit grillad kotlett och "åländsk" potatissallad.





Fick mig en funderar när jag gick igenom bilderna från grillkvällen. Den översta bilden var mest intressant fotografiskt, snyggt stearinljus på ansiktena och intressant vinkel. Men bilden förmedlar inte alls känslan från kvällen. Det gör istället den nedre bilden med sin mysstämning. Vilken bild är då bäst? På bloggen slänger man så klart upp båda men vilken bild skulle man välja till en tidningsartikel där det bara får plats med en bild. Vad är viktigast, att en bild är snygg eller att den förmedlar rätt känsla? Jag skulle nog välja den nedre men valet är inte självklart.

Självklart borde en "bra" fotograf lyckas förmedla bägge delarna, snyggt och mysigt, i en bild. Men det är en annan historia...

Photoshop, älska eller hata...

Den eviga diskussionen, hur mycket photoshop är okej - var går gränsen?

Blossade upp till diskussion här på förrådet om de här bilderna. Själv tycker jag att bilderna låg inom gränserna, visst de är hårt kopierade men man har bara jobbat med kontraster och färger, inte lagt till eller tagit bort något. Hela diskussionen om att jämföra med raw-filer är nästan lite löjlig stundtals, raw-filerna ska se dassiga ut så att man har mera utrymma att leka med i photoshop. Tar du en bild med en kompaktkamera ser den mycket bättre ut (kontrast/färger/skärpa) än en raw-fil, samma med gamla hederliga filmen.

Bra bilder handlar ofta om känsla. Någon sa nångång att efterarbetet handlar om att skapa den känsla man kände när man tog bilden, att återskapa det man såg och kände när man var där. Skapar man en känsla som inte fanns där när man tog bilden har man gått för långt. En fin regel som dock är svår att följa i praktiken. 

Mera läsning:

-På Lars Darebergs blogg kan man följa diskussion om var gränsen går. 

-Nordens fotoskolas bildpolicy

Lite off-topic men Viktor Gårdsäter har en intressant diskussion på sin dagbok om alla bilder måste vara vackra. Känns som många fotografer är insnöade på att bilderna måste vara vackra idag, bra kontrast och starka/rena färger är norm. Till och med krigsbilder som ska visa krigets grymhet är ofta mera konstnärigt vackra än dokumentärt berättande. 

Dassigt, disigt och mörkt - precis som jag upplevde det när jag kom till Sundsvall i söndags. Fångar MIN känslan mycket bättre än Raw-bilden nedan...